Individens förmåga och ansvar

Jag tror som vänster också på individens ansvar och förmåga. Men även om ett visst arbete är nödvändigt så är det Arbetaren och Arbeterskan som är samhällets subjekt och inte Kapitalet.

Vi behöver anstränga oss till en del. Men vi har också rätt till gynnsamma förutsättningar så att vi kan blomstra inte bara för att skapa vinst åt företagaren utan även för att kunna följa vårt hjärtas innersta drömmar. Jag tror också att solidaritet kan göra att samhället totalt kan producera mer utan att individen behöver anstränga så enormt som hen hade fått göra på egen hand. Samarbetar vi skapar vi rimliga och meningsfulla jobb åt alla efter förmåga men tar hand om varandra då vi är arbetslösa, sjuka, gamla, unga eller på något sätt arbetsoförmögna.

Dela och gilla
Det här inlägget postades i A-kassa, Ägande, Ägarskap, Äldreomsorg, Allianspoltik, Arbetsdelning, Arbetsmarknadsfrågor, Arbetsskapande, Avhumanisering, Barnomsorg, Blockskillnad, Civilitet, Demokrati, Det fria valet, Ekonomi, Folkhemmet, Fördelningspolitik, Frihet, Hälsa, Handikappfrågor, Individualism, Människan, Människan och värdet, Pension och -sålder, Rättvisa, Samverkan, Sjukskrivningar, Sjukvård, Solidaritet, Svenska modellen, Välfärd, Vänster/höger, Vård, Värderingar, Vinst. Bokmärk permalänken.

2 svar på Individens förmåga och ansvar

  1. Markus skriver:

    Jag håller med allt. För mig är Sanningen bortom block, vänster/höger. Jag vaknar upp mer och mer (upplever jag) och känner att det saknas en filosofisk (kärlek till kunskap) underbyggnad till den politiska debatten i stort. Om vi inte förstår koncepten som ligger till grund för hur vi interagerar med verkligheten, som t.ex. pengar, individen, kollektivet, etc, så blir det väldigt svårt att ta vettiga beslut. För mig är det självklart att vi är ett kollektiv…av individer på rymdskeppet Jorden. Så, alla behöver mat, det är den ultimata sanningen, och till det hör kunskap, arbete, verktyg, etc. Det verkar för mig vetttigare att samlas lokalt och återförankra sig till naturen, i det att folk kommer närmre självförsörjning och frivilligt samarbete för det som är till gagn för Liv. Man kan lättare se var man kan göra nytta och få samhörighet. Men nu ”flummar jag ut” lite, alltså vi lever i det system vi lever i idag. Vad jag aldrig kan gå med på att en grupp människor ska kunna rösta (delegera ut sin vilja) in en grupp människor som sedan ska ha ”auktoritet” och tvinga mig på pengar (”skatt”) och bestämma vad som gäller via ”lagar”. Jag är gjord för en bättre värld, och jag tror vi alla är det. Men som det föreligger oss nu så måste vi sprida upplysningen, och växa ur våran mentala cell, se över konfirmerad indoktrinering, med myter om representativ demokrati, stat, pengars inneboende ”värde”, evig ”tillväxt”, alltså egentligen hela det jag refererar till som ”Dödsmaskinen”, mänsklighetens samlade manifestation av vanvett i handling. Du är mycket mer påläst om allt reellt än mig, så min kommentar kanske är konstig, men jag hoppas vi förstår varandra. Jag tror upplysta, goda människor kan göra gott oavsett system. Etc. Peace

  2. admin skriver:

    Samarbete t.ex. i form av den representativa demokratin har möjliggjort för oss att producera ett enormt välstånd mycket lättare. Även en driftig individ kan göra väldigt lite utan kollektivets hjälp. Samarbete är det som den moderna biologin säger gjorde att människan blev herre över jorden. Jag litar inte på frivillig solidaritet.
    Skatt behövs. De fattiga och svaga skall inte leva på de för tillfället starkas nåder. Sedan litar jag inte på att de som för tillfället är starka ställer upp och idkar tillräckligt med välgörenhet för att inte mängder av de för tillfället svaga ska gå under.
    Lagar är också nödvändiga. Det kan inte vara av fri vilja vi avstår från att döda varandra som vi känner för. Sedan skall man inte lagstifta i onödan.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.