Omskolningssamhället

Vi kan inte längre förvänta oss att ha ett och samma arbete hela livet. För att kunna kvalificera oss för framtida arbeten måste samhället erbjuda möjligheter att få ekonomisk ersättning för att studera då vi av sjukdom eller arbetslöshet saknar arbete.

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så finns det pga effektivisering, automatisering och globalisering inte längre jobb åt alla. Då måste det vara lätt att omfamnas av trygghetssystemen som heller inte skall ha någon bortre tidsgräns.

Men för att åter få användning för arbetskraften, så bör det finns stora möjligheter för dem som uppbär a-kassa, socialbidrag, sjukpenning eller sjukersättning att studera på universitet eller arbetsmarknadsutbildningar och vidareutbilda sig för att hålla sin kompetens vid liv, för att skaffa sig nya kunskaper som kan göra dem attraktiva på arbetsmarknaden och för att skaffa kunskap som kan ersätta sådan som blivit föråldrad.

För att göra det rättvist med dem som uppbär studielån, så ska man först ha förbrukat sina studiemedel för att få rätt att studera på a-kassa, sjukpenning, sjukersättning eller socialbidrag.

Den ekonomiska ersättningen kan kallas för utvecklingspeng och skall vara likvärdig den ersättning man annars skulle ha fått av samhället. Kunskapen ska vara inriktad mot att anpassa sig för det nya arbetslivet.

 

Dela och gilla
Det här inlägget postades i A-kassa, Arbete, Arbetslöshet, Arbetsmarknadsfrågor, Arbetsskapande, Automatisering, Fördelningspolitik, Försäkringskassan, Framtid, Globalisering, Hälsa, Kunskapssamhället, Lågkonjunktur, Personlig utveckling, Samhälle, Samhällsvision, Sjukskrivningar, Studier, Utbildning, Utveckling. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.