Satsa på produktionen och grön teknik för framtiden

freeimages.com

Låg- och medelinkomsttagarna behöver ha tillräckligt med köpkraft för att hålla produktionen igång via sin konsumtion. Samtidigt räcker det inte med konsumtion för att hålla ekonomin igång. Det behövs en högkvalitativ produktionsordning där vi förädlar varor och tjänster.

Journalisten Per Lindvall varnar för ett generationskrig då yngre generationer inte kan få samma värdeutveckling för sitt kapital som tidigare generationer. Detta beror på att BNP inte utvecklas i samma takt som aktiekurserna. Anledningen till att aktiekurserna och priserna på privatägda hem ökar trots att BNP inte ökar är att de låga räntorna har sänkt avkastningskraven på kapital så mycket. Då blir det för lätt att få god avkastning på aktier och bostäder. I en god ekonomi motsvarar värdeökningen på aktier produktivitets- och omsättningsökningen i företaget men när företagen kan låna billigare till investeringar behöver värdeutvecklingen på de investerade lånen inte vara lika god för att det skall leda till vinst.

Produktiviteten är för svag i Sverige eftersom låg- och medelinkomsttagare inte har tillräckligt med pengar för att understödja densamma. Priset på en bostad bör motsvara bostadens tekniska kvalitet och geografiska läge men när lån är billiga och det inte finns hyresrätter med låg hyra till dem som vill ha så övertrumfar folk varandra i lån och det blir en lånebaserad prisbubbla. Per Lindvall menar att den lånebaserade kapitalbubblan inte kommer att kunna fortsätta hur länge som helst. Dagens äldre och andra som varit inne på kapitalmarknaden en längre tid kan den närmsta tiden realisera en god levnadsstandard via sitt kapital. Kapitalökningen kan i längden inte fortsätta på samma sätt om vi inte ökar BNP samtidigt.

Hur skall vi då öka BNP utan att folk behöver jobba hårdare? Ekonomiforskaren Mariana Mazzucato hävdar i sin bok Entreprenörsstaten att staten behöver satsa tillräckligt på affärs- och teknikinriktad forskning och utveckling för detta gör inte företagen själva. Forskning och utveckling är en dyr, långsam process med mycket misslyckanden på vägen. I längden har endast staten har råd med detta. För att staten skall kunna göra detta så måste den ta lån. Grunden måste dock vara tillräckliga skatteintäkter. Mazzucato sågar den artikel i ekonomisk tidskrift som lade grunden för åtstramingspolitiken. Artikeln var dåligt underbyggd vetenskapligt när den hävdade att det var farligt för ekonomier om statsskulden var över 90 % av BNP.

Sverige är ett gott exempel på ett av många länder som fått igång en kraftig ekonomisk och teknisk boom när staten med med stöd av både högern och vänstern från sent 1800-tal till de första årtiondena på 1900-talet ådrog sig en ofantlig statsskuld för att ge hela Sverige en järnväg. Produktionen av denna genererade mycket teknisk know-how i Sverige och hade positiva ekonomiska spridningseffekter på hela samhället. Om detta skriver Oskar Brandt i sin bok ”Överlevnad – för samhället och individerna”. Vad gäller de samhällen som hamnar i skuldkris som exempelvis Italien så handlar det oftast inte om att offentlig sektor lånat för mycket utan att offentlig sektor satsat för lite på teknik och teknisk-ekonomisk forskning och endast på den minimala administration som nyliberalismen tillåter.

Att satsa på hårt arbete och otrygga anställningar som är avsikten med Januariavtalet är fel väg att gå. Mycket modern hjärnforskning som bland annat redovisas i forskningsöversikten ”Your Brain at Work” av David Rock tyder starkt på att människan skapar mer och bättre när hon tillåts vara lekfull, avslappnad och trygg i jämlika, icke-hierarkiska arbetsmiljöer.

Redan nu pågår en teknisk-ekonomisk utveckling som gynnar de samhällssatsningar vi förespråkar ovan. Corona-pandemin har gjort internationella leveranskedjor för just-in-time-produktion instabil. Därtill har lönerna i u-länderna ökat så mycket och industriarbetarna i bland annat Sverige blivit så kostnadseffektiva genom den ökande robotiseringen och automatiseringen att många företag väljer att ta tillbaka industriproduktionen. Kombinerar vi återindustrialiseringstrenden med statliga forskningssatsningar på grön teknik och grön energi så finns det hopp om världen och livet. Göran Värmby, tidigare miljöchef i Göteborgs stad, skriver i Göteborgs-posten om de gröna möjligheterna med återindustrialiseringen av Sverige.

Detta är ett exempel på det ekonomiskt-historiska faktumet att höga löner för låg- och medelinkomsttagare pressar fram tekniskt arbetsbesparande utveckling. Redan romarna och grekerna hade ångmaskiner men använde dessa som leksaker och sätt att mystifiera makten med självöppnande tempeldörrar. Argumentet för detta var att slavarna måste ha något att göra. För att folkmajoriteten inte skall bli för fattig måste vi hålla offentlig sektor tillräckligt stor. På så sätt får de som inte får arbete i näringslivet ändå sysselsättning och inkomster.

Det här inlägget postades i Affärer, Arbetsskapande, Effektivitet, Ekonomi, Forskning, Pengaskapande, Sysselsättning, Välfärd. Bokmärk permalänken.

1 svar på Satsa på produktionen och grön teknik för framtiden

  1. Jan Wiklund skriver:

    Rekommenderar också Alice Amsdens böcker om hur de ostasiatiska länderna har rest sig från fattigdomen under den senaste generationen. Något att lära sig av! De har minst av allt anpassat sig till ”marknaden”.

    https://gemensam.wordpress.com/2020/11/04/de-asiatiska-metoderna-duger-at-oss-ocksa/

    (Och så finns ju Chang, Reinert och Mazzucato att läsa).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.