Att ändra flyktingkonventionen löser inte problem med brottslighet och orättvisa

I den politiska debatten presenteras utvisningar ofta som en självklar och enkel metod för att hantera kriminalitet bland personer utan permanent rätt att stanna i ett land. Tanken är att om en sådan person begår ett grovt brott bör staten direkt utvisa personen. Samtidigt är det viktigt att fråga sig – vad händer efter utvisningen?

Ingen lösning att skicka en dömd person till ett utsatt land

Om ett land skickar en dömd person till ett land med svagt rättssystem, politisk instabilitet eller bristande institutioner har  exportören inte löst problemet. För då har landet bara flyttat på problemet. 

Dessutom visar historien att export av kriminella inte löser exportlandets inhemska problem med lag och ordning.

I vissa fall kan utvisningar bidra till nya problem som våld och kriminalitet. Personer som återvänder till samhällen där det saknas fungerande sociala strukturer eller rättsliga institutioner riskerar att hamna i nya konflikter eller kriminalitet. 

Ur ett globalt perspektiv betyder det att ett land försöker förbättra sin egen säkerhet genom att försämra säkerheten i ett annat. Den totala säkerheten i världen blir inte bättre av sådana beteenden. 

Nationell politik i en global verklighet

I Sverige får kommuner ibland kritik för så kallad social dumpning, som när en kommun som Nacka försöker flytta personer med sociala problem till en annan kommun, utan att den mottagande kommunen accepterar ansvaret. De flesta uppfattar det som oansvarigt, orättvist och osolidariskt.

Samtidigt på internationell nivå kan stater fatta beslut som i praktiken betyder att problem flyttas till andra länder. När vi skapar en migrationspolitik utan global medvetenhet om rättvisa och säkerhet så blir resultatet ofta att vi flyttar på problem i stället för att lösa dem.

Grundlöst högt tonläge mot migration

Det märks också i EU med tanke på hur svenska och flera andra regeringar kommunicerar om att vilja ändra på FN:s flyktingkonvention med syfte att lättare kunna utvisa dömda individer. Migration har under de senaste två decennierna blivit en av de mest polariserande frågorna i europeisk politik. När migration kopplas till brottslighet och otrygghet ökar trycket på politiker att visa handlingskraft. 

Men den negativa attityden till invandring bygger mycket på falska myter om att vi inte skulle ha råd med invandring. Reglerad invandring är oftast lönsam vilket den var till och med runt 2015 i Sverige.

Resultatet av mer eller mindre populistiska krav blir dock ofta i form av symboliska åtgärder. Dessa är godtyckliga men otillräckliga och signalerar “tuffhet”. Medan effekterna i praktiken är begränsade. Samtidigt blir internationella regler kritiserade som hinder för nationella regeringar och “folkets vilja”. 

Värna om och förbättra konventioner 

Internationella konventioner, som FN:s flyktingkonvention, skapade världssamfundet för att begränsa auktoritära och godtyckliga politiska beslut från att kränka grundläggande mänskliga rättigheter. Avtalen och överenskommelser är skapade med tanke på äldre historia. Stater har ofta behandlat människor från andra och sina egna länder brutalt, orättvist och felaktigt. Flykt och migration är ofta nödvändigt för många emellanåt. 

Efter andra världskriget byggde världen upp ett internationellt rättssystem upp med syftet att skydda människor mot statliga övergrepp. Världens folk ville säkerställa att tillfälliga politiska majoriteter inte kunde sättas  vissa principer ur spel. Att ”omtolka” och försvaga flyktingkonventionen riskerar därför att skapa ett prejudikat där fler stater börjar urholka internationella regler som vissa politiker ser som som obekväma.

Bland annat krig, ekonomiska ojämlikheter, politisk instabilitet och klimatförändringar driver flykt och migration. Dessa faktorer sträcker sig långt bortom enskilda staters kontroll.

Trots detta saknas fortfarande institutioner som kan hantera migration på ett mer samordnat globalt sätt. 

FN:s flyktingorgan gör ett omfattande arbete men har begränsade resurser och ett begränsat mandat. Resultatet är ett internationellt system som fördelar ansvaret för flyktingar mycket ojämnt. Vissa länder tar emot stora grupper människor medan andra försöker undvika ansvar genom restriktiv politik. Detta skapar både politiska konflikter och humanitära kriser.

Behovet av starkare institutioner 

Att hantera framför allt humanitär migration kräver konkreta globala lösningar.

I stället för att försvaga flyktingkonventionen borde diskussionen handla om hur internationella institutioner kan stärkas. Det handlar om bättre samordning mellan stater, mer rättvis ansvarsfördelning och tydligare globala regler för att hantera humanitär migration.

I den situationen finns även viktiga roller för lokala nivåer som kommuner och städer. Lokala nivåer skulle genom starkare samverkan med FN och internationella institutioner kunna bidra till att hantera humanitär migration och integration bättre. På det sättet kan integration och mottagande bli mer demokratisk, inkluderande och engagerande för människor. 

Ignorera inte brott

Det betyder inte att stater ska ignorera brott eller säkerhetsproblem. Men det betyder att dessa problem måste världens länder hantera på ett sätt som inte underminerar de internationella regler vi har skaapt för att skydda människor i utsatta situationer. 

I längden är migration inte bara en fråga om gränser eller nationell politik. Det är en fråga om hur världen organiserar ansvar från lokal till global nivå för att fler människor ska kunna har rättigheter och möjligheter till personlig utveckling och ett säkert liv i vardagen oavsett var vi befinner oss på planeten.