Liberalerna – vilse i högerns skugga

Ett parti med demokratisk tradition

Liberalerna bär ett historiskt arv som få svenska partier kan mäta sig med. När partiet hette Folkpartiet bidrog liberala krafter till rösträttsreformer och politisk modernisering. Med stöd från liberala väljare kunde socialdemokraten Hjalmar Branting ta plats i riksdagen redan 1896. Den historien visar att social reformvilja och liberal frihet länge gick hand i hand. Därför blir dagens kursändring mer dramatisk. Ett parti som en gång stod nära bildning, rättsstat och sociala reformer har öppnat för maktsamarbete med Sverigedemokraterna. Samtidigt visar opinionsdata att en stor del av Liberalernas egna sympatisörer tvekar inför den riktningen.

Kris efter flört med extremhögern

Nu syns sprickorna öppet. Liberalernas partistyrelse öppnade nyligen för regeringssamarbete med SD. Beslutet gick igenom med 13 röster mot 8. Det har utlöst krav på avgångar, avhopp och ett extrainsatt landsmöte den 22 mars 2026. Flera tunga företrädare har hotat att lämna, ungdomsförbundet har krävt hela partistyrelsens avgång och distrikt har rest öppet uppror mot ledningen. Det här är inte styrka. Det är ett parti i identitetskris.

En lång nedgång i stöd och idé

Strategiskt försökte Moderaterna efter 2006 vinna mitten genom att närma sig socialdemokratisk retorik. Liberalerna valde i stället en hårdare kravlinje och närmade sig gradvis högerpopulistiska positioner. Resultatet blev inte stärkt legitimitet utan minskad väljarbas och ökande intern splittring. Valresultaten visar ett tydligt mönster. Folkpartiet fick drygt 7,5 procent av rösterna 2006. Därefter följde en successiv nedgång mot spärren. I valet 2022 klarade Liberalerna sig kvar med knappt 4,7 procent.

Historiska varningar om liberalt maktspel

Sverige är inte Weimarrepubliken. Samtidigt ger historien viktiga lärdomar. När etablerade partier underskattar följderna av att normalisera ytterhögern riskerar de att försvaga demokratin och sig själva. Den tyske politikern Franz von Papen trodde att konservativa eliter kunde kontrollera radikala krafter. Utfallet blev katastrofalt. Poängen i dag är inte att likställa epoker, utan att påminna om att liberala partier alltid bör väga demokratins långsiktiga stabilitet högre än kortsiktig makt.

Tidöpolitikens sociala konsekvenser

Den ekonomiska och sociala politiken har samtidigt blivit stramare. Arbetslöshetsförsäkringen har byggts om så att ersättningen trappas ned relativt snabbt. För många innebär det att inkomsten efter en tid kan falla mot nivåer kring drygt 5 600 kronor i månaden efter skatt. På en sådan nivå blir det svårt att klara hyra, mat och nödvändiga utgifter. Sverige hade EU:s tredje högsta ungdomsarbetslöshet tredje kvartalet 2025. Tidös arbetsllinje pressar människor nedåt. Den bygger inte ett starkare samhälle. Kritiker menar att syftet i praktiken är att pressa fram låglönejobb snarare än att stärka kompetens och matchning. Regeringen och SD vill införa ett femårigt bosättningskrav för flera centrala trygghetssystem, bland annat barnbidrag, bostadsbidrag, föräldrapenning och sjukersättning. För personer med funktionsnedsättning har kritiker varnat för att förändringarna slår hårt.

Rättsligt kritiserad omstöpning av Sverige

Regeringen och SD har drivit igenom visitationszoner, trots kritik om risker för rättssäkerhet och mänskliga rättigheter. Lagen om anonyma vittnen trädde i kraft 2025 efter hård kritik från Lagrådet, som kallade den ett betydande avsteg från vedertagna rättsprinciper. På migrationsområdet har Tidöpartierna velat lägga Sverige på EU:s miniminivå, och enligt asylrättsjurister har de lagliga vägarna in i Sverige begränsats kraftigt samtidigt som rättssäkerheten försvagats.

Illa fungerande industripolitik

Inte heller ekonomiskt ser Tidöspåret ut som någon liberal framgångssaga. Finanspolitiska rådet har riktat sin skarpaste kritik hittills mot regeringens finanspolitik. Klimatpolitiska rådet säger att klimatpolitiken under mandatperioden varit otillräcklig och ryckig. Experter varnar dessutom för att regeringens stramare regler för invandring riskerar att skada industrins kompetensförsörjning. Det är ett märkligt facit för ett block som säger sig stå för ansvar, tillväxt och framtidstro.

En socialliberal nystart möjlig

Här finns ändå en möjlig väg framåt för Liberalernas identitet. Partiet skulle kunna återknyta till sin socialliberala tradition och formulera en modern reformagenda. Den skulle förena arbetarnas behov av trygghet med medelklassens krav på frihet och utveckling. Högre utbildning ska löna sig, men samhället måste samtidigt investera i att fler får möjlighet att nå dit. Samtidigt måste tillräcklig många lockas att bli arbetare av goda arbetsvillkor. En sådan liberalism skulle värdera mänskliga rättigheter högre än kortsiktiga marknadslösningar. Den skulle kunna säga nej till marknadshyror som riskerar att pressa bort låg- och medelinkomsttagare från bostadsmarknaden, och i stället prioritera en bostadspolitik som kombinerar rörlighet med social stabilitet.

Arbete, välfärd och grön omställning

En modern socialliberal arbetslinje skulle inte börja i misstro mot arbetslösa eller sjuka. Den skulle utgå från att människor vill bidra och behöver stöd att utveckla sin kompetens. Utbyggd offentlig sektor kan minska arbetslöshet, höja kvaliteten i vård och omsorg och stärka samhällets motståndskraft. Samtidigt kräver klimatkrisen en grön industriell omställning som förenar teknisk innovation med skydd för den lilla människans frihet och levnadsstandard. Gratis och likvärdig utbildning, fungerande sjukvård och trygg äldreomsorg är inte hinder för frihet utan dess grund.

Frihet, försvar och demokratiskt ansvar

I säkerhetspolitiken skulle en sådan liberalism kunna betona nationellt självbestämmande och ett tydligt defensivt försvar. Allmän värnplikt kan ses som ett sätt att dela ansvar rättvist mellan samhällsgrupper. Om även eliter och höginkomsttagares barn omfattas minskar risken att krig betraktas som ett abstrakt politiskt verktyg. Samtidigt behöver rättsstaten ge utrymme för etisk vapenvägran eller vapenfri tjänst för dem som av stark övertygelse eller personlig sårbarhet inte kan bära vapen.

Vägen tillbaka till relevans

Liberalerna står inför ett avgörande vägval. Kanske behövs ett nytt socialliberalt part? Antingen fortsätter socialliberalerna att följa en hårdare nationalistisk högerlinje och riskerar att förlora sin historiska roll. Eller så återvänder det till en bred reformtradition som förenar social rättvisa, bildning och individuell frihet. I en tid av ökande ojämlikhet och politisk polarisering kan en modern socialliberalism åter bli en samlande kraft. Frågan är inte om idéerna finns. Frågan är om modet gör det. Det borde inte vara så främmande för ett sant socialliberalt parti att känna sig mer hemma bland dagens rödgröna än bland den blåbruna konservatismen hos Tidölaget.