Med drömmar och vilja från ghettot i Warzawa

Eftermiddagssolen silar in i vardagsrummet hemma hos Nina Einhorn i Stockholm. Den 77-åriga läkaren sitter omgiven av fotoalbum och minnen. En nära vän vid hennes sida får henne att skratta till åt ett gammalt skämt. För en stund lättar smärtan från både hennes cancer och hennes saknad. Vänskapens värme ger tröst och livslågan i Ninas ögon flammar upp än en gång.

Nina Einhorn erkände att hon aldrig riktigt återfick sin livsglädje efter att maken Jerzy gått bort

– Jag kan inte… livsglädjen är borta, berättade hon sorgset sommaren 2001. Ändå vägrade hon att ge upp. “Jag är en social varelse”, brukade hon också påminna – vänskap var hennes sätt att bemästra sorgen och hålla livsgnistan vid liv. I alla sammanhang sågs hon som den sociala motorn som spred energi omkring sig.

Motarbetad som flykting i medicinstudier

Den glöd som bar Nina genom livets slutskede hade tänts många årtionden tidigare. År 1946 anlände hon till Sverige med läkarambitioner och sin ungdomskärlek Jerzy vid sin sida, men vägen in i det nya landet blev allt annat än rak. Som judiska överlevare mötte de fördomar och misstänksamhet. Svenska myndigheter nekade först Nina och hennes studiekamrater att fullfölja sina medicinstudier – de släpptes bara in som extrastudenter. Till och med då stoppades de ett tag under utbildningen. Men motgångarna tände bara hennes kämpaglöd.

Till slut lyckades Nina och Jerzy slutföra sina studier vid Karolinska institutet i Stockholm. De gifte sig 1949 och några år senare fick de dottern Lena och sonen Stefan. Överlevaren Nina blev nu läkare i Sverige på riktigt – och hon lade hela sin själ i yrket. Under de följande decennierna hjälpte hon otaliga patienter som gynekolog och onkolog. Ninas expertis inom gynekologisk cancerforskning gjorde henne internationellt erkänd, men ännu viktigare var värmen hon spred i varje möte. I vårdandet fann hon sitt kall: att ge hopp åt andra.

Barndom bland växande skuggor

Hur kunde denna styrka och empati rota sig så djupt? Svaret finns i Ninas tidiga år i Polen. Hon föddes 1925 i Lódz i en intellektuell judisk familj. Pappa Artur var ekonom och mamma Fanja hade själv påbörjat läkarstudier som ung. Redan som liten flicka drömde Nina om att bli läkare, precis som sin mamma. Den ambitionen Nina aldrig. Barndomen var trygg och kärleksfull, men skuggorna i Europa växte sig allt mörkare.

Förlusterna och skräcken under Förintelsen

Ninas tonår krossades när andra världskriget bröt ut. Hon var bara fjorton år när nazisterna tvingade in familjen i Warszawas getto. Ändå gav den unga flickan inte upp sina studier – i hemlighet tog hon studentexamen i gettot sommaren 1942 med livet som insats. Snart därefter började deportationerna. Ninas pappa förde nazisterna bort och mördade. När de tyska soldaterna skulle likvidera fångarna i ghettot våren 1943, smugglade brodern Rudolf ut sin syster i en sjuktransport under tumultet. Nina undkom samma öde som så många andra och höll sig gömd tills Warszawa blev fritt. Men ett nazistiskt bombdåd i striderna under 1944 fick modern Fanja med sig i döden. Mamman hade gömt sig med andra i en kyrka som sprängdes. Kriget tog nästan allt ifrån Nina – föräldrar, släkt, ett helt liv. Endast hon och brodern Rudolf överlevde.

Kan vi ännu föreställa oss den lilla Nina vid köksbordet i Łódź, lyckligt omedveten om historiens kommande stormar. Hon är full av livsglädje och lyssnar ivrigt när mamma Fanja berättar om sina medicinstudier. I flickans ögon lyser en gnista – drömmen att en dag själv få bli läkare och hjälpa andra. Och just den gnistan kom att bära Nina Einhorn genom ett långt, dramatiskt och inspirerande liv.

Denna kämpe dog i cancer efter att ha som en klart strålande stjärna ha varit med om så mycket.

 

Källa:

https://skbl.se/sv/artikel/NinaEinhorn0

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/RxrXAA/nina-einhorn-dod-i-cancer