OPS-modellen: Ett självmål för Sverige och vår gemensamma framtid
Att använda OPS-modellen för att finansiera upprustningen av Malmbanan är inte bara en dyr och ineffektiv lösning – det är nära på ett svek mot Sveriges framtid. När staten har makten att skapa pengarna som krävs för investeringar, helt utan räntekostnader, framstår det som obegripligt att ge bort kontrollen över våra järnvägar till privata intressen.
Ett historiskt misstag upprepat
Socialdemokraternas stöd till SD:s förslag att rusta upp Malmbanan genom ett privat-offentligt konsortium påminner skrämmande mycket om det fiasko vi såg med Arlandabanan. Där hamnade nyttjanderätten hos privata aktörer, vilket ledde till dyra stationsavgifter och högre biljettpriser. Resultatet? Sämre tillgänglighet och ett snedvridet system där konsumenterna fick stå för notan medan vinsten landade hos kapitalägare.
Varför betala mer när staten kan göra det billigare?
OPS-modellen innebär att om satten med privata aktörer lånar pengar blir det att vi betalar tribut till privatbankerna. Finansieringen av Malmbanan blir i stort sett gratis om staten skapar pengar. Riktigt farligt blir det om aktörerna lånar pengar utomlands. När vinstintresset dessutom blir styrande, går samhällsnyttan förlorad. Detta är inte bara ineffektivt utan direkt skadligt. För varje krona som går till privata vinster och högre räntor, förlorar vi resurser som kunde ha använts till att utveckla vår infrastruktur och möta klimatmålen.
Staten kan skapa pengarna
Med Modern Monetary Theory (MMT) vet vi att staten kan finansiera nödvändiga investeringar genom att skapa pengar. Detta skulle inte bara vara billigare utan också ge oss full kontroll över våra resurser. Att använda OPS-modellen i detta läge är som att ge bort nycklarna till vårt hem och samtidigt betala hyra för att få bo kvar.
En politik för framtiden
Vänsterpartiet har rätt: vi behöver ta tillbaka kontrollen över vår infrastruktur. Att privatisera järnvägar och använda OPS-modellen är inte bara kortsiktigt – det är ett historiskt misstag. Sverige behöver investera i sin framtid genom att använda statens unika möjligheter att finansiera stora projekt utan att ge upp kontrollen eller belasta skattebetalarna med onödiga kostnader.
Det är dags att säga nej till privatiseringar och ja till ett samhälle där vi gemensamt styr över våra resurser för att bygga en hållbar och jämlik framtid.
Hur har det blivit i Storbritannien – där finns väl många exempel på OPS…
### Dyra och kontroversiella offentlig-privata samarbeten (OPS) och deras nackdelar
**Storbritannien:**
1. **Private Finance Initiative (PFI):**
– PFI är ett system där privata företag finansierar, bygger och underhåller offentliga projekt, såsom skolor, sjukhus och vägar, medan staten betalar tillbaka över decennier.
– **Exempel:**
– Byggandet av nya sjukhus, där sjukhuset Royal London Hospital är en känd PFI-affär.
– **Nackdelar:**
– **Höga kostnader:** Staten betalar ofta mångdubbelt mer än om projektet finansierats offentligt.
– **Låg flexibilitet:** Kontrakt kan sträcka sig över flera decennier och sakna anpassningsbarhet.
– **Risköverföring:** De påstådda fördelarna med att överföra risk till privata aktörer uppfylls sällan.
2. **Carillion-kollapsen (2018):**
– Carillion var en av de största aktörerna i PFI-projekt och kollapsade under sin skuldbörda.
– **Nackdelar:**
– Offentliga tjänster drabbades hårt, med försenade eller övergivna projekt.
– Skattebetalarna fick ta över kostnaderna.
—
**Sverige:**
1. **Nya Karolinska Sjukhuset (NKS):**
– Detta sjukhus i Stockholm byggdes under ett OPS-avtal.
– **Nackdelar:**
– **Skandaler:** Kostnaden för sjukhuset blev en av de högsta per kvadratmeter i världen för sjukvårdsbyggnader.
– **Dåliga avtalsvillkor:** Underhåll och drift blev dyra, med begränsningar i statens kontroll.
– **Kvalitetsproblem:** Trots enorma kostnader rapporterades problem med patientflöden och funktionalitet.
2. **Västlänken i Göteborg:**
– Ett tunnelprojekt med delar finansierade genom OPS-liknande modeller.
– **Nackdelar:**
– Högre slutkostnader än budgeterat.
– Kritik mot bristande transparens och ekonomisk ineffektivitet.
—
**Övriga världen:**
1. **Kanada:**
– **Highway 407 (Ontario):**
– En avgiftsbelagd motorväg som byggdes och drivs under ett OPS.
– **Nackdelar:**
– Avgifterna har ökat kraftigt, och medborgarna betalar långt mer än förväntat.
– Privata aktörer har fått oproportionerligt stora vinster.
2. **Indien:**
– **Flygplatsprojekt i Delhi och Mumbai:**
– Privata aktörer sköter byggandet och driften av flygplatserna under OPS-modeller.
– **Nackdelar:**
– Höga användaravgifter som drabbar konsumenterna.
– Kritik mot att privata företag får för stora andelar av vinsten medan riskerna ofta kvarstår för staten.
3. **USA:**
– **Chicago Skyway:**
– Ett privat företag tog över driften av motorvägen i 99 år för en stor engångsbetalning.
– **Nackdelar:**
– Avgifter för användarna steg kraftigt, vilket skapade politisk och social motstånd.
—
### Sammanfattning av nackdelar:
1. **Ökade kostnader:**
– OPS leder ofta till högre kostnader för skattebetalarna än traditionell offentlig finansiering.
2. **Långsiktiga åtaganden:**
– Långa kontrakt (ibland upp till 99 år) gör det svårt för staten att justera villkoren efter förändrade behov.
3. **Minskad kontroll:**
– Privata aktörer får ofta oproportionerligt mycket makt över kritiska offentliga tjänster.
4. **Brister i risköverföring:**
– Teoretiskt överförs risken till privata aktörer, men i praktiken faller ansvaret ofta tillbaka på staten vid problem.
5. **Sociala konsekvenser:**
– Höga avgifter eller försämrade tjänster påverkar låg- och medelinkomsttagare oproportionerligt mycket.
De flesta OPS-projekt visar på betydande nackdelar, särskilt när de inte hanteras med transparens och långsiktig samhällsnytta i fokus. Har staten en fiatvaluta där den kan skapa pengar själv, bör den aldrig välja OPS.