Optimism: Mer än Bara Ett Leende
Optimism handlar inte om att se världen genom rosenfärgade glasögon och tro att allt är perfekt. Det handlar snarare om att hitta hopp och styrka, även när livet känns som mörkast, och att fortsätta kämpa för både sina personliga mål och för samhällets bästa. Det är förmågan att se ljuset i slutet av tunneln och att tro att saker och ting kan bli bättre, även när man står inför svåra utmaningar. Optimism är att erkänna problemen och samtidigt vara fast besluten att hitta lösningar, att se det svåra som övergående och hanterbart.
I min förtvivlan gav jag aldrig upp
I mitt eget liv har jag upplevt hur denna form av optimism kan vara en avgörande kraft. När jag blev utbränd 2005 och kände mig som den värsta människan i världen, fanns det ändå en del av mig som trodde att allt skulle bli bra till slut. Även i mina mörkaste stunder har jag kunnat hålla fast vid en känsla av hopp och en tro på att det finns en väg framåt, en lösning på problemen. Detta har inte alltid varit lätt, men det har hjälpt mig att fortsätta kämpa och att inspirera andra runtomkring mig.
Gräsrötterna förändrar samhället
Men optimism handlar inte bara om personliga upplevelser. Den har också en viktig roll att spela i samhället som helhet. Historien visar att stora samhällsförändringar ofta börjar med att vanliga människor, gräsrötter, engagerar sig mot orättvisor. Det är de små, lokala initiativen som ofta sätter igång de stora rörelserna. Filosofer som Noam Chomsky har påpekat att det är just genom gräsrotsaktivism som verklig förändring sker. Även om makten ibland verkar oövervinnerlig, kan en liten grupp engagerade människor åstadkomma storverk.
Enstaka avvikare kan förändra
Det är här socialpsykologin kommer in. Experiment som utfördes av socialpsykologen Solomon Asch på 1950-talet visar att människor tenderar att anpassa sig till majoritetens åsikter. Samtidigt kan en enda avvikande röst få andra att ifrågasätta majoriteten och kanske till och med ändra sin uppfattning. Likaså visade Muzafer Sherifs studier på 1930-talet att små förändringar i samtal kan få hela gruppen att ändra sitt beteende och sina åsikter. Detta understryker hur viktigt det är att inte tystna, att våga stå för sina åsikter även när man är i minoritet. För varje gång någon gör det, ökar chansen att fler vågar göra detsamma.
Individen kan inte lösa allt i sitt eget liv själv
Det finns också en moralisk aspekt i detta. Även om det är viktigt att vi som individer gör vårt bästa för att hantera livets utmaningar, räcker det inte hela vägen. För att åstadkomma verklig förändring krävs kollektiva insatser. Ett samhälle som lägger allt ansvar på individen för att lyckas, utan att ta hänsyn till de strukturella hinder som många möter, skapar ett klimat där ojämlikheten och stressen bara ökar. Det är ett tecken på vår tids hårdhet att vi förväntas klara oss själva, trots att vi vet att tur och sociala faktorer spelar en stor roll i våra liv.
Ojämlika samhällen gör all personlig utveckling svårare
Det är här boken ”Jämlikhetsanden” av Richard Wilkinson och Kate Pickett kommer in. Den visar hur dagens ojämlika samhällen påverkar oss alla negativt, från topp till botten. Ojämlikheten leder inte bara till materiell fattigdom och svår psykisk ohälsa med hög sannolikhet för de sämst ställda, utan skapar också sociala problem och psykisk ohälsa för hela samhället. Människor i mer ojämlika samhällen lider mer av fetma, har kortare livslängd och upplever högre nivåer av stress och ångest. Detta påverkar inte bara de mest utsatta, utan även de som befinner sig högre upp i samhällshierarkin. Ett samhälle där några få har mycket medan många har lite, är ett samhälle där ingen kan känna sig riktigt trygg.
Tillsammans skapar vi förändring
Men det finns hopp. Historien har gång på gång visat att när människor går samman för att kämpa mot orättvisor, kan de åstadkomma verklig förändring. Det är inte alltid lätt, och det kräver mod att stå upp mot makten, särskilt när man känner att man är ensam i sin kamp. Men även när en enda person vågar säga ifrån, kan det ha en enorm inverkan. Ju fler som vågar stå emot, desto svårare blir det för makten att tysta oppositionen.
Vardagsaktivism är demokrati i praktiken
Samhällskritikern och filosofen Noam Chomsky påminner oss om vikten av gräsrotsaktivism. Han menar att verklig politik inte handlar om att rösta vart fjärde år, utan om att ständigt vara aktiv, att organisera sig och att kämpa för de förändringar man vill se. Han lyfter fram hur rörelser som Black Lives Matter och Sunrise Movement har lyckats påverka den politiska agendan genom ihärdigt aktivt arbete. Det är inte genom individuella prestationer som samhället förändras, utan genom kollektiv handling.
Personlig omsorg viktig
Samtidigt är det viktigt att vi tar hand om oss själva. Det finns många sätt att hantera stress och ångest på individuell nivå, från fysisk träning till meditation och personlig utveckling. Dessa strategier är viktiga, men de räcker inte. Vi måste också arbeta för att skapa ett mer rättvist och jämlikt samhälle, där alla har möjlighet att leva ett gott liv. Samhällsaktivisten Jan Wiklund påpekar att det inte räcker med individuella insatser; vi måste också agera kollektivt för att förändra de strukturer som skapar ojämlikhet och stress.
Vi är inte ensamma
Det är också viktigt att komma ihåg att vi inte är ensamma i vår kamp. När vi delar våra tankar och idéer med andra, sprider vi inte bara kunskap, utan skapar också en gemenskap som kan leda till verklig förändring. Våra samtal och diskussioner kan påverka fler människor än vi kanske tror, och tillsammans kan vi åstadkomma stora saker.
Små grupper och enstaka människor är en god början
Margaret Mead, en framstående kulturantropolog, sa en gång: ”Tvivla aldrig på att en liten grupp engagerade människor kan förändra världen. Det är faktiskt det enda som någonsin har gjort det.” Hennes ord påminner oss om att även de minsta handlingar kan ha stor betydelse, och att vi alla har en roll att spela i att skapa en bättre framtid.
Så låt oss fortsätta kämpa, både för våra egna liv och för samhället som helhet. Låt oss vara modiga nog att stå upp mot orättvisor, även när det känns som att vi är ensamma. Och låt oss aldrig glömma att varje liten handling kan göra skillnad. Optimism handlar inte om att blunda för problemen, utan om att hitta lösningar och att aldrig ge upp hoppet om en bättre värld.
Mer läsning
Små förändringar i mer jämlika samhällen bra för längre, goda liv
Engagemang för en bättre värld kan öka den egna lyckan
Ibland blir vi lyckligast när vi får fel
Bättre journalistik med större fokus på frågan varför
Normalt att inte alltid ha maxad lycka
Unna dig vila och njutning rätt ofta
Nya Serieparaden piggar upp med träffande satir
Roten till det goda – den perfekta, rödgrönrosa sommarromanen
Det goda livet; lite tankar på första maj
Rött rätt för dem som önskar det goda livet
Ja Oskar. En känd historia är om en klok indian. Såg bilden av en väderbiten vacker människan på ett konstmuseum. Han var en pojkes morfar som talade om livets frågan. Han talade om att det fanns två vargar inom honom. En var ond. Den andra var god. Han sa till pojken:
– Den jag matar segrar
Vi må förstå att vi kan snubbla och gör misstag och känna skuld. Den onda vargen viskar.
Bredvid oss finns Kristus som ger ljuset för oss som vår optimism. Han vill leda oss in i framtiden. Han har en annan timing för oss om vi tror ❤️
<3
Ja Oskar. En känd historia är om en klok indian. Såg bilden av en väderbiten vacker människan på ett konstmuseum. Han var en pojkes morfar som talade om livets frågan. Han talade om att det fanns två vargar inom honom. En var ond. Den andra var god. Han sa till pojken:
– Den jag matar segrar
Vi må förstå att vi kan snubbla och gör misstag och känna skuld. Den onda vargen viskar.
Bredvid oss finns Kristus som ger ljuset för oss. Han vill leda oss in i framtiden. Han har en annan timing för oss om vi tror ❤️
Det är människans förbannade skyldighet att vara optimistisk, sa Hasse Alfredson. Kanske för att inget är så självuppfyllande som hopplöshet. Slår man fast att det går inte, så går det inte.
Med detta sagt vill jag gärna påpeka att det går inte hur som helst. Det mesta kräver en viss ansträngning. Vi har en massa otrevligheter som hotar – temperaturhöjningar, därav följande jordbrukskriser, stormaktsspänningar som riskerar mynna ut i kärnvapenkrig. Men om dom som har ställt det så att dessa otrevligheter finns får fortsätta att härja är förutsättningarna för en nåtsånär lycklig utgång små.
Den gamle kloke liberale politikerna Alexis de Tocqueville skrev på 1830-talet att när människor bara tänker på sina egna privata angelägenheter blir makten tyrannisk, för då är den ensam om att engagera sig i de allmänna angelägenheterna.
Den måste få konkurrens.
Hur det till slut blir är en följd av en kompromiss. Men bara mellan dom som faktiskt deltar i beslutsprocessen. Lämnar man walk over blir det andra som kompromissar.
Precis, res er gräsrötter.
Som jag ser det är det basorganisationer det råder störst brist på. De stora riksomfattande organisationerna kommer sen.
Sidney Tarrow studerade folkrörelsevågen i Italien ca 1965-75 och kom fram till att alla stora förändringar startade genom att några ganska få på en ganska liten plats gjorde något åt ett problem som många kunde uppfatta som viktigt. Sen spred det sig på så vis att de små initiativen kom samman och bildade kampanjer, och därefter tog de stora organisationerna, t.ex. fackförbund, upp frågan för att inte bli förbisprungna. Se Power in movement, https://www.cambridge.org/core/books/power-in-movement/E9FC85E59075F0705549710D6A8BD858
Det var samma sak i Norge. Att dom har en mer livaktig organiserad opinion mot privatisering av offentliga tjänster beror på att man på några platser startade lokala kampanjer för att få behålla sitt lokala sjukhus. På något sätt som jag inte vet engagerade sig sedan deras motsvarighet till Kommunal i frågan och såg till att kampanjen fick muskler. Den gamle fackföreningsräven Asbjørn Wahl föreslog att det norska Arbeiderpartiet helt enkelt hade misslyckats med att rensa ut alla självständigt tänkande personer som därmed hade fått positioner i den fackliga rörelsen, bland annat Jan Davidsen som var ordförande 2003-13.
Hur som helst, hade det inte uppstått ett lokalt motstånd hade inget hänt. Det är alltid där det börjar.
Det är alltid de täta kollektiven som har kraft att göra något seriöst, se http://www.folkrorelser.org/metoder/riter.html