Sveriges barnafödande har sjunkit till en historisk låg nivå på 1,43 barn per kvinna, långt under ersättningsnivån 2,1. Karin Engdahl menar att politiska reformer behövs snabbt för att återge unga framtidstro. Hon föreslår arbetstidsförkortning, särskilt för småbarnsföräldrar. Utan tryggare arbeten, billiga, bra och vackra bostäder samt satsningar på att rädda klimatet. och en starkare välfärd kommer unga fortsätta att skjuta upp eller avstå från att bilda familj på grund av oro och otrygghet.
Redan i början av 1900-talet föddes det allt färre barn i Sverige. Krisen blev akut under 1930-talet, när fattigdomen bredde ut sig, arbetslösheten sköt i höjden och många familjer inte hade råd att skaffa barn. Vintern 1932/33 var 200 000 människor arbetslösa. En tredjedel av alla barn var undernärda. Samtidigt bodde familjer trångt och utan badrum. Det var inte konstigt att födelsetalen blev de lägsta i hela västvärlden.
Kris i befolkningsfrågan från 1934
Paret Alva och Gunnar Myrdal slog larm i sin bok Kris i befolkningsfrågan från 1934. De visade att barnafödandet sjunker när familjer inte får ekonomin att gå ihop. Deras lösning var tydlig: samhället måste hjälpa vanliga människor att kunna leva ett gott liv med barn. Förslagen blev många: barnbidrag, gratis skollunch, förskolor, bättre bostäder, billigare hyror och fri sjukvård. De föreslog också att både kvinnor och män skulle kunna arbeta och att barnen skulle ha rätt till bra omsorg under tiden.
Det fungerade. Tio år efter boken kom ut hade födelsetalen stigit rejält.
Nyliberal politik uppsåtligt självskadebeteende
När Sverige införde nyliberal politik från 1970-talet visste man egentligen vad som skulle hända. Prognoser i skolböcker och statliga rapporter förutsåg att barnafödandet skulle sjunka. Man borde ha förstått varför. Otrygga jobb, höga bostadskostnader och nedskärningar i välfärden gör det svårare att bilda familj – precis som på 1930-talet. Samtidigt vet vi nu vad samhället behöver för att vända utvecklingen.
Om vi utgår från människors och naturens behov och använder vår lediga arbetskraft, kan vi bygga upp tryggheten igen. Pengar saknas inte – en stat med egen valuta kan skapa dem. Progressiv beskattning, där höginkomsttagare och storföretag betalar mer, kan dessutom göra att vanligt folk och småföretag betalar mycket mindre skatt än i dag.
Trygghet, rättvisa och framtidstro får ett samhälle att växa – även i antal barn.
Staten måste bara ta tillbaka penningskapandet från privatbankerna.
För att skapande av statliga pengar inte ska leda till inflation måste såvitt jag kan se produktionen öka i motsvarande mån. Mer pengar i samhället behöver motsvaras av mer att köpa för dessa pengar. Dvs en enkel skattesänkning, utan något annat, är inflationsskapande, skapar inga nya faktiska resurser.
Men en satsning på bostadsbyggande, för statliga pengar, är en annan sak. Då motsvarar de nya pengarna något nytt att köpa för pengarna.
Sen är det en annan sak vad man ska göra för alla stackars människor som har satt sig i skuld för att betala en groteskt dyr bostad. Med ökat bostadsbyggande skulle ju värdet på dessa bostäder minska och bankerna kräva igen lånen. Man får väl göra som Island efter finanskrisen, förstatliga de konkurshotade bankerna, sanera dem och eventuellt sälja dem till nån annan?
Det räcker med att det finns outnyttjad produktionskapacitet för att det inte ska bli inflation. Dvs har folket otillfredsställda behov samtidigt som vi har en god produktivitet som producerar ett överflöd, blir det inte nödvändigtvis inflation. Historien visar ju att medborgarlön inte skapar inflation. Och när folk som är gästarbetare utomlands skickar hem pengar, så stimulerar detta oftast ekonomin positivt tex med byggboomer. Så länge det finns outnyttjad kapacitet i ekonomin, verkar penningtillskott vara positiva.
Det är ju det jag säger. Man måste använda den outnyttjade kapaciteten till att skapa något nytt som går att köpa för de extra pengarna. Bara mer pengar i systemet utan fler varor är inflationsdrivande.
Och jag är därför osäker på om bara skattesänkning gör nån nytta. OK, folk köper väl något för de extra pengar som blir över. Sen är frågan vad. Om de t.ex. efterfrågar fler bostäder, utan att det byggs några, ökar priset på bostäder, dvs inflation.
Inkomster under 20-25 000 per månad går bara till att överleva, så de blir inte inflation utan upprätthållande av produktionen.