VM 2026, fotboll och vilken värld mänskligheten ska leva i

Att VM 2026 spelas i USA, Kanada och Mexiko är mer intressant och symboliskt laddat eftersom det handlar om en kontinent som under de senaste tio åren präglats av olika problem och utmaningar. Det handlar inte minst om frågor och processer om kontinenten ska bli mer politiskt, kulturellt och ekonomiskt integrerad eller om den motsatta utvecklingen ska äga rum? 

Kontinenten påverkas framför allt av att den amerikanska federala regeringen leds sedan 2024 igen av president Donald Trump och hans anhängare som drivs av olika nationalistiska, populistiska och auktoritära idéer och människosyn. Därför blir VM som ett test på om vår tid ska präglas av global splittring och oenighet genom misstro, hat och rädsla eller om världen ska präglas mer av optimism, samarbeten och bättre institutioner som i linje med 2030 hållbarhetsmålen. 

Med tanke på Trump och hans högerextrema rörelse MAGA är det förståeligt att många tycker och känner att “vi borde bojkotta VM i USA”. Samtidigt är VM i fotboll i grunden något globalistiskt också eftersom det bland annat handlar om att nationer måste komma överens och samarbeta. Nationella landslag måste ändå följa, acceptera och skapa gemensamma regler för att kunna utöva sporten på övernationell nivå. Det betyder att även Trumpadministrationen ironiskt nog måste vara med och ordna ett av världens största globala evenemang. 

Fotbollen splittrar ofta men binder också samman människor 

Fallet med USA visar att även en nationalistiskt orienterad administration måste förhålla sig till det faktum att världen är organiserad genom internationella flöden av människor, säkerhet, logistik, medier, pengar och kultur. Inom forskningen har fotboll länge beskrivits som ett exempel på många uttryck för sociokulturell globalisering. Det beror mycket på att sporten binder samman lokala och nationella identiteter med globala nätverk, internationella regler och mer globaliserad kultur som sträcker sig långt utanför själva matcherna. 

På det sättet är fotbollen på världsnivån inte bara underhållning eftersom den också är ett exempel på hur människor lär sig att delta i något större än landet,  staden eller gruppen. En kan kalla det globalisering, transnationell kultur eller till och med en vardaglig form av praktisk internationalism. Poängen är densamma där fotbollen visar att människor redan lever i en värld där det gemensamma inte kan reduceras till det nationella, inte ens när politiker som Trump försöker att göra det.

Det betyder inte att fotbollen saknar konflikter, risker och utmaningar. Tvärtom, eftersom ett VM präglas av korrumperade beteenden, nationell rivalitet och geopolitiska ambitioner. Men själva formatet avslöjar ändå något viktigt att även när landslag tävlar mot varandra gör de det inom en gemensam global ordning. De delar regler, institutioner, kalender, kvalsystem, domarsystem, sändingsrättigheter, transporter, säkerhetsarbete och ett gemensamt symboliskt språk som miljarder människor förstår. 

Bosniens fotbollshistoria som exempel på uppdelning och enighet 

Ett annat exempel på hur fotboll ofta kopplas till politik och präglas av lokala-globala samspel är fallet med Bosnien och Hercegovina. Landslaget består av flera spelare födda utanför landet eller som var flyktingbarn med tanke på stora ekonomiska problem och migration från landet sedan 1990-talet. Bosnien är fortfarande präglat av krigets påföljder, etnopolitisk splittring, institutionell blockering och ett vardagsliv som ofta beskrivs som ett världens mest komplicerade länder. 

Därför får fotbollen en särskild betydelse eftersom den också påminner om att det också finns andra traditioner i landets historia än de nationalistiska. En av de mest intressanta är Bosniens äldre fotbollshistoria handlar i flera fall om klubbar som växte fram ur arbetarrörelsens organisering, socialistiska och kommunistiska idéer liksom idéer att skapa gemenskap bortom religiösa och etniska skiljelinjer. 

Sådana historiska exempel visar bland annat att Bosnien inte är ett land av ”århundraden av uråldrig etnisk hat”. I Bosniens och det tidigare Jugoslaviens fotbollshistoria var klubbar ofta mycket mer än idrottsföreningar. Klubbar var ofta bärare av sociala och lokala identiteter, vardaglig gemenskap och engagemang i samhället samt tanken att människor kunde enas oavsett ens religion eller folkgrupp. Två exempel är fotbollsklubbarna Željezničar (Järnvägsarbetaren) i Sarajevo som grundades av järnvägsarbetare och Velež i Mostar som grundades som ett arbetarförening och klubbens hade innan kriget ett mer jugoslaviskt präglad identitet.

Socialistiska sportprojekt och fotbollspolitik var inte fria från olika problem och den jugoslaviska staten var mer eller mindre auktoritär under olika perioder. Bosniens fotbollshistoria visar dock att finns exempel och arv rörande idéer om att skapa identiteter bortom religion och nationalitet. När Bosnien spelar VM blir landet inte mindre komplicerat men det får en chans att framträda också som något annat, nämligen ett samhälle med gemensamma erfarenheter och berättelser. 

Därför är kommande VM i fotboll viktigt för världen 

För Nordamerika blir VM i fotboll som en påminnelse om att även den starkaste staten i världen inte kan arrangera ett sådant evenemang utan mer globalt samarbete. Inte ens Trump kan ignorera det globalistiska spelet och alla intressen som på gott och ont finns bakom. För Bosnien blir det en möjlighet att för fler påminna både sig självt och andra om att fotboll kan bära historier om solidaritet, arbetarkultur och gemenskap över gränser som politiken ofta fördjupar.

VM 2026 kommer självklart också att handla om överdriven nationell stolthet, korrumperade pengar, dramatik och kommersiella intressen men under ytan handlar det också om vilken värld vi faktiskt redan lever i. En värld där människor, trots konflikter, fortfarande skapar gemensamma ritualer, gemensamma institutioner och gemensamma berättelser på global nivå.

Och kanske är det just därför fotbollen fortsätter att betyda så mycket eftersom den visar att politik också kan handla om samordning, möten och möjligheten att föreställa sig en mer global gemenskap som också krävs för att hantera globala problem och utmaningar.