Det neurotiska renlevnadssamhället

Foto: freeimages.com

Det neurotiska renlevnadssamhället bryter ner oss en efter en. Samhället skuldbelägger individen och idealiserar samtidigt individuell skötsamhet. Om individen sköter sig så antas strukturella problem upphöra, till exempel om individen köper ekologiskt svenskt kött så antas hela miljöproblematiken upphöra. Den individ som däremot inte köper ekologiskt kött står ensam ansvarig för en global miljökatastrof. Renlevnadssamhället omfattar, snart sagt, livets alla områden: rökning, alkoholkonsumtion, matvanor, träningshysteri, karriärfixering, föräldraideal, överdiagnosticering av barn, pensionssparande och krav på politisk korrekthet.

 

Lukasevangeliet 7:47

I Lukasevangeliet 7:47 står det vist: «Den som får litet förlåtet visar liten kärlek.» Vi lever i renlevnadssamhället där vissa som haft ett tryggare eller mindre utmanande liv än andra kanske har mindre personlig skuld att bära. Men alla människor har något gott och något ont i sig. Som samhällsmedborgare har vi medverkat till alla de värsta brotten inklusive stöld, våld och våldtäkt. Vi är alla med i en kapitalistisk produktionsprocess där arbetaren inte får fullt ut betalt för den ekonomiska nyttan av hens arbete. I fattiga länder är arbetarens tillvaro på en slavliknande nivå. Och vi har alla köpt varor producerade av människor i sådana länder. De som tillverkar jeans dör ofta i förtid. Den som har åkt buss har förbrukat olja producerad genom våld och stöld från urbefolkningen i det fattiga Syd. Den som köpt en mobiltelefon eller TV-spelskonsol har antagligen haft en vara tillverkad genom de våldtäkter och dödsfall soldaterna i inbördeskriget i Kongo-Kinshasa orsakade mellan åren 1998 och 2003. Detta krig handlade om kontrollen över de mineraler som behövs till våra mobiltelefoner.

Misstag sker även i en rättvis värld

Men även i en helt rättvis värld skulle den som överhuvudtaget vill att det finns arbetstillfällen, trafik eller bostäder vara skyldig till mord och fysisk och mental skada på andra. För några kommer att råka illa ut även i ett helt rättvist samhälle. Vill vi leva kan vi inte undgå att som kollektiv göra även de värsta illdåd.
Vi behöver självklart straffa grovt kriminella i form av tidsbestämd tvångsvård. Men forskning och historien visar att hårda straff inte minskar brottsligheten eller återfallen i brott.

Så med vår kollektiva skuld i åtanke, kanske vi inte skulle döma varandra så mycket för mindre förseelser i renlevnadssamhället? Vår civilisation är en tunn fernissa. Innan Kina blev ett kapitalistsamhälle, rådde svält i landet. Då hittade man plötsligt lik längs vägarna som folk ätit på.

Stressen utbredd

Många av oss är ytterst stressade ekonomiskt, socialt eller på arbetet. Ju mer stressade vi är under längre tid, desto sämre fungerar de flestas hjärna. Stressade människor begår misstag särskilt i renlvnadssamhället. Humanum errare est! (Det är mänskligt att fela.) konstaterade redan de antika romarna. Och om du i all denna stress på något sätt begår ett ekonomiskt misstag, till exempel skuldsätter dig, så riskerar du ett helt liv i ekonomisk misär. Det beror på dig och inte på att du hamnat i en svår situation orsakad av strukturella problem. Ett annat exempel: Om du väljer ett elbolag som tar mycket betalt så är det inte elbolaget som varit girigt utan du som varit för slö för att välja rätt elbolag. Det är budskapet.

Allt större krav på individen

Marknaden ställer allt större krav på individen, men det gör också politiken och de ideella rörelserna. Det är en neurotisk och osann hållning. Endast med gemensamma krafter kan vi lösa gemensamma problem. All denna moral handlar inte om godhet. Den handlar om disciplinering och inordning. Marknaden vill inte ha ett ifrågasättande av arbetslivets och ekonomins ordning. Därför för den fram till synes oundvikliga samband mellan ekonomisk och arbetsmässig underordning och allehanda moraliska livsråd. Marknaden vill helt enkelt ha ängsliga, oroliga och förtryckta människor. Jag är självklart för en normal skötsamhet. Men minsta lilla misstag kan inte leda till att individen hålls ansvarig för samhällets alla strukturella tillkortakommanden eller ses som en värre människa än de som inte haft samma otur.

«Döm inte, så skall ni inte bli dömda.» (Lukasevangeliet 6:37)

Filosofen Foucault talade om att när de feodala straffen blev mildare mot slutet av 1700-talet och början av 1800-talet, så gick samhället från att disciplinera våra kroppar genom fysiska bestraffningar till att tukta våra själar. Facebook och sociala medier har tagit detta ett steg längre i renlevnadssamhället. Under efterkrigstiden fram till 1980 ökade lönerna något enormt. Sedan dess har köpkraften i de flesta i-länder stagnerat eller gått tillbaka. Detta var nyliberalismens sätt att hantera den arbetslöshet och inflation som uppstod när USA:s världsvaluta dollarn övergav guldmyntfoten i slutet av 1970-talet. Det inledde en era som fortfarande varar med ständigt nedskuren välfärd, sänkta pensioner och eviga attacker på de anställdas löner och arbetsvillkor. Efter 40 år med denna politik har folket avsevärt sämre villkor än under sina keynesianska generationsföregångares tid.

Folket disciplinerar sig självt

I början visste många inte hur de skulle använda Facebook och blottade personliga misstag där. Men de bestraffades socialt eller av sina arbetsgivare för detta. De flesta användare av sociala medier berättar därför mestadels bara om de bra tillfällena i sina liv. De tävlar om att få mest likes för sina lyckobilder. De sociala mediernas lyckobilder får oss att förtränga att alla med de senaste årtiondenas åtstramningspolitik antagligen jobbar för hårt till lägre lön än sina företrädare. De som inte har jobb har det heller inte lätt. För arbetslösa och sjukskrivna är det viktigt att inte anklaga sig själva för dålig ekonomi, brist på stimulerande fritid eller ofrivillig isolering. Det är viktigt för oss alla att komma ihåg att livet är inte lika lätt som det verkar på sociala medier.

Vi är frivillig, gratis arbetskraft för sociala medier

Visst finns det inlägg i sociala media som verkar för att tipsa om kultur/nöje, viktiga samhällsfrågor eller annat gott. Det finns förstås också många inlägg som tyvärr vill driva folkopinionen mot intolerans och sträng moralism. Men kontentan av alla dessa inlägg är att de produceras av användarna av sociala medier. Dessa användare är inte alltid medvetna om att de är frivillig, gratis arbetskraft för dem som äger de sociala medierna. Är produkten gratis, är du som konsument antagligen produkten. Facebook och sociala medier har blivit väldigt effektiva verktyg där vi disciplinerar oss själva att acceptera miljardärernas lyxliv och vår egen stress, press och jäkt.

Vi behöver få vara irrationella också

Samtidigt lever vi i konsument- och samhällssystem som allt mer fokuserar på och vänjer oss vid vänlig, enkel, funktionell brukbarhet. Detta är på ett sätt gott. Det vänjer oss också vid det överallt närvarande kravet i renlevnadssamhället att ständigt vara maximalt både vänliga och nyttiga. Men den mänskliga naturen har ju ett stort inslag av irrationalitet som också måste få levas ut för att inte våra hjärnor ska haverera. Visst handlar livet inte bara om att kräva sin rätt, utan också om att göra sin plikt mot t.ex. sin arbetsgivare och sina medmänniskor. Men kontrollen via vanliga och sociala media kan inte begära att vi ska vara hundraprocentiga helgon. Vi kan inte i lag reglera allt fler detaljfrågor för att skapa den perfekta människan.

Hur når vi skötsamhet utan renlevnadssamhället

Genom att återinföra rätten till bostad och rätten till och plikten att utföra ett jobb efter vår förmåga, genom att öka den ekonomiska omfördelningen samt förbättra samhällets sociala omsorg om sina behövande, så skulle människorna antagligen bete sig bättre socialt, må bättre psykiskt och fysiskt och prestera bättra på jobbet. Det antyder flera decenniers forskning samlade i boken «Jämlikhetsanden».

Sanningen är att människan aldrig blir helt moraliskt fulländad. Vi lär oss hela livet genom att försöka och misslyckas.

Som filosofen Kierkegaard sade så lever vi livet på förhand och får facit i efterhand. Det går inte att kräva av människan att hon bara skall göra rätt hela tiden.

Renlevnadssamhället bryter ner oss alla en i taget.

Det här inlägget postades i Makt, Människan och värdet, Marknadspolitik, Maskopi, Massmedia, Ortorexi, Skötsamhet. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.