Finanskapitalismen i USA idag påminner om det tidigare feodalväldet eller l’ancien régime i Europa i slutet på 1700-talet. De sista året under feodalväldet gick pengarna inom eliten mest till passiva, räntebärande och cike-produktiva inkomster. Industrikapitalism ut konkurrerade adelsväldet under 1800-talet genom att om än brutalt leverera nyttigheter. Det fanns även med tiden i industrikapitalismen en idé om att staten skulle ta ansvar för t.ex. skola, hälsovård, vägar och bostäder så att föreategn skulle kunna pressa ned de levnadslöner de tvingades ge arbetarna. Så är det i Kina idag. Alla har inte hög lön i kapitalismens USA, men många har det för att de ska ha råd med the basics som skola, vård, omsorg, pension, marknadshyror, rekorddyra privathem och privata universitet. Industrikapitalisterna i Europa krossade det tidigare feodalväldet runt 1800 enligt ekonomiforskaren Michael Hudson.
Idag infördes spionerilagen i Sverige. Lagen riskerar att försvåra utrikesjournalistik om denna riskerar Sveriges relation till utrikes allierade organisationer.
Det finns mycket som höljs i dunkel. Men spionerilagen kan vara till för att vi inte ska granska de krig NATO riskerar att föra in oss i. Många insatta till höger och vänster menar att ett krig mot Kina riskerar att inträffa för att försvara Västs och särskilt USA:s globala, ekonomiska hegemoni.
Rikedom är inte enbart en hög vinstutdelning eller stigande aktiekurser. Även arbetarnas inkomster bidrar mycket till ett lands välstånd. När Väst satte igång att outsourca produktionen till låglöneländer för att maximera företagsvinsterna, gick istället arbetarlönerna till låglöneländerna. För vi krig mot Kina och andra låglöneländer, så kommer låglöneländernas arbetarlöner antagligen att sjunka ännu mera. Då blir låglöneländerna ännu mera vinnarna. När Västs kapitalister satte igång globaliseringen för att de inte vill dela med sig av produktionsöverflödet till sina arbetare och sin medelklass, grävde de graven för hela Västs välstånd.
Sajten Global Politics instämmer och visar med citat från EU:s ledare att den västerländska nyliberala eran sedan 1991 byggt på kolonial tillgång till billig ryska olja och gas samt Kinas lågavlönade arbetskraft och stora marknad. Den nyliberala eran gav enorm rikedom åt den västerländska eliten men slog ut stora delar av den västerländska arbetar- och medelklassen. Jag har alltid sagt vad jag lärde mig under juridikstudierna att ägande bygger på ett antal olika former av kontroll. När en Västerlandet gjorde sig beroende av utrikes olja, gas, andra naturresurser och även beroende av produktion och konsumtion utanför landet, förlorade det kontrollen över sin rikedom. Samtidigt har större delen av koldioxidutsläppen skett sedan kommunismens fall och den nyliberala gryningen 1991. Detta gör att vi nu står inför en miljökatastrof av rang.
Hade vi i Väst insett att pengar inte är rikedom utan välmående arbetskraft, en livsduglig miljö och en cirkulär konsumtion av naturresurserna som Modern Monetary Theory lär ut och investerat i detta, så hade vi inte haft dagens kris.
Vad händer nu?
3 reaktioner på “Finanskapitalism och feodalvälde i Väst mot industrikapitalism i öst”
Globaliseringen var och är den liberala ideologins tanke att välstånd och därmed fred på jorden skall spridas med handel. Om länderna vävs samman i handelsstrukturer och därmed också länderna tvingas in i strukturer skapade av internationella organisationer såsom WTO så skall alla tjäna på detta. Denna ideologiska tanke att med global handel bryta ned motsättningar är i sig fin men har visat sig vara förrädisk.
För det första så är det industriproduktion som är lättast och mest lönsamt att flytta. Det vill säga jobb i väst som tidigare varit trygga och långsiktiga försvinner. Produktion som där varit starkt kontrollerad map miljö, arbetsförhållanden m.m. av såväl fackföreningar som myndigheter flyttas till länder där facken är svaga och kraven på miljö låga.
Väst skulle istället söka lyckan i ”postindustrialismen” som målades upp som någon form av lyckorike av såväl tyckare på höger som vänster. Högkvalificerade jobb inom service och forskning skulle ge ett sådant välstånd att vi skulle få lägre arbetstider, mer välfärd och välstånd. Det lyckades inte, inte bra ivartfall, välståndet fördelades extremt ojämt. De som jobbar med passiva saker som att placera pengar blir allt rikare medan de som jobbar med att producera saker och välfärdstjänster har ramlat efter. Det enda som räddat de senares ekonomi är att globaliseringen medfört att priset på kläder, elektronik och mat har kunnats hålla nere när auktoritära länder som Kina kunnat levera billiga varor och andra auktoritära stater i mellanöstern samt Ryssland kunnat levera billig energi. Hade man inte kunnat gjort detta så hade den relativt fredliga utvecklingen i väst kunnat bytts till något helt annat. Jag skrev relativt fredliga för det vi sett med Brexit och med Donald Trump är hur människor, ofta industriarbetare i amerikanska rostbältet eller i engelska midlands som drabbats mest av industridöden, går allt mer i nationalistisk riktning i försök att bryta globaliseringen.
Min övertygelse är att välstånd i länder som Kina eller Ryssland enbart kan komma genom att man reformerar sig själv. Det sker ju till en viss del i Kina där man trots allt lyckats fördela inkomsterna från handel så fattigdomen minskat men i de flesta andra länder så blir globaliseringen bara ett sätt att fortsätta på en kolonial ekonomisk modell där produktionsländernas fattiga inte får så mycket tillbaka, om ens något. Att vi i väst dessutom tror oss att klara oss utan elektronikindustri, utan textilindustri m.m. är också en feltanke. Dels gör det oss enormt sårbara, vi får inte fram skydsmasker för sjukvården som i pandemins inledning, vi får inte fram komponenter till våra bilar etc. och inte minst så tappar vi kunskap. Idag har länder såsom Indien och Kina kört förbi väst i hur man utvecklar kvalificerade produkter såsom bilar, mediciner och inte minst kvalificerad elektronik. De avancerade tjänster som skulle vara basen i det postindustriella samhället håller också på att flytta från oss.
Själv är jag övertygad om att det är bara industrisamhällen som kan upprätthålla en välfärdsstat. För industrisamhället är till skillnad från tjänstesamhället kunskapsintensiv, det finns en kompetens i utveckling och produktion som inte är enkelt utbytbar och därför kan arbetare och tjänstemän sätta helt andra krav mot såväl arbetssgivare som samhälle än i ett utpräglat service eller handelssamhälle. Det finns till och med ett egenintresse från företagsägarna att motverka missförhållanden. De första lagarna mot barnarbete i England skapades av högerregeringar som insåg att det barnarbete som nu synliggjordes var moraliskt och etiskt fel, tidigare hade barn utnyttjats i jordbruk etc. lika illa men så länge det var i familjens hägn så blundade man. På samma sätt så infördes de första allmänna pensionssystemet i Tyskland av den starkt fackföreningsfientliga järnkanslern Bismarck eftersom han realpolitiskt förstod den kraft som arbetarrörelsen genom den organisering som kom genom industrialiseringen skulle kunna hota hans egen makt.
Jag håller med dig om konsekvenserna om globaliseringen, men tror att själva grundtanken var att Västs kapitalister ville ha en större del av mervärdet av produktionen.
Brett Christophers har skrivit en bok om rentierkapitalismen i väst – https://www.versobooks.com/books/4030-rentier-capitalism. Han arbetar på Uppsala universitet. Intervjua honom!
Globaliseringen var och är den liberala ideologins tanke att välstånd och därmed fred på jorden skall spridas med handel. Om länderna vävs samman i handelsstrukturer och därmed också länderna tvingas in i strukturer skapade av internationella organisationer såsom WTO så skall alla tjäna på detta. Denna ideologiska tanke att med global handel bryta ned motsättningar är i sig fin men har visat sig vara förrädisk.
För det första så är det industriproduktion som är lättast och mest lönsamt att flytta. Det vill säga jobb i väst som tidigare varit trygga och långsiktiga försvinner. Produktion som där varit starkt kontrollerad map miljö, arbetsförhållanden m.m. av såväl fackföreningar som myndigheter flyttas till länder där facken är svaga och kraven på miljö låga.
Väst skulle istället söka lyckan i ”postindustrialismen” som målades upp som någon form av lyckorike av såväl tyckare på höger som vänster. Högkvalificerade jobb inom service och forskning skulle ge ett sådant välstånd att vi skulle få lägre arbetstider, mer välfärd och välstånd. Det lyckades inte, inte bra ivartfall, välståndet fördelades extremt ojämt. De som jobbar med passiva saker som att placera pengar blir allt rikare medan de som jobbar med att producera saker och välfärdstjänster har ramlat efter. Det enda som räddat de senares ekonomi är att globaliseringen medfört att priset på kläder, elektronik och mat har kunnats hålla nere när auktoritära länder som Kina kunnat levera billiga varor och andra auktoritära stater i mellanöstern samt Ryssland kunnat levera billig energi. Hade man inte kunnat gjort detta så hade den relativt fredliga utvecklingen i väst kunnat bytts till något helt annat. Jag skrev relativt fredliga för det vi sett med Brexit och med Donald Trump är hur människor, ofta industriarbetare i amerikanska rostbältet eller i engelska midlands som drabbats mest av industridöden, går allt mer i nationalistisk riktning i försök att bryta globaliseringen.
Min övertygelse är att välstånd i länder som Kina eller Ryssland enbart kan komma genom att man reformerar sig själv. Det sker ju till en viss del i Kina där man trots allt lyckats fördela inkomsterna från handel så fattigdomen minskat men i de flesta andra länder så blir globaliseringen bara ett sätt att fortsätta på en kolonial ekonomisk modell där produktionsländernas fattiga inte får så mycket tillbaka, om ens något. Att vi i väst dessutom tror oss att klara oss utan elektronikindustri, utan textilindustri m.m. är också en feltanke. Dels gör det oss enormt sårbara, vi får inte fram skydsmasker för sjukvården som i pandemins inledning, vi får inte fram komponenter till våra bilar etc. och inte minst så tappar vi kunskap. Idag har länder såsom Indien och Kina kört förbi väst i hur man utvecklar kvalificerade produkter såsom bilar, mediciner och inte minst kvalificerad elektronik. De avancerade tjänster som skulle vara basen i det postindustriella samhället håller också på att flytta från oss.
Själv är jag övertygad om att det är bara industrisamhällen som kan upprätthålla en välfärdsstat. För industrisamhället är till skillnad från tjänstesamhället kunskapsintensiv, det finns en kompetens i utveckling och produktion som inte är enkelt utbytbar och därför kan arbetare och tjänstemän sätta helt andra krav mot såväl arbetssgivare som samhälle än i ett utpräglat service eller handelssamhälle. Det finns till och med ett egenintresse från företagsägarna att motverka missförhållanden. De första lagarna mot barnarbete i England skapades av högerregeringar som insåg att det barnarbete som nu synliggjordes var moraliskt och etiskt fel, tidigare hade barn utnyttjats i jordbruk etc. lika illa men så länge det var i familjens hägn så blundade man. På samma sätt så infördes de första allmänna pensionssystemet i Tyskland av den starkt fackföreningsfientliga järnkanslern Bismarck eftersom han realpolitiskt förstod den kraft som arbetarrörelsen genom den organisering som kom genom industrialiseringen skulle kunna hota hans egen makt.
Jag håller med dig om konsekvenserna om globaliseringen, men tror att själva grundtanken var att Västs kapitalister ville ha en större del av mervärdet av produktionen.