Kapitalet försöker sedan urminnes tider alltid att effektivisera, automatisera och att på alla sätt få ned kostnaden för produktionen. I viss mån är det bra. Det kan frigöra resurser till ny produktion eller forskning. Men det har gått för långt. Vi får pga den sedan 80-talet i västvärlden sjunkande andelen av löner i förhållande till vinster och ersättningar till de mäktigaste tjänstemännen en ständigt tynande konsumtion. Vi upprätthåller konsumtionen med lån till privatpersoner. Men när lånen på lånen på lånen ska betalas tillbaka så får vi finanskriser. Den som väntas komma om två-tre år förväntas även av Anders Borg kunna utplåna det mesta av välfärden. Och det kommer bli värre för robotiseringen är i full gång och även statusyrken som bibliotekarier, fotomodeller, revisorer och läkare hotas. Hälften av dagens jobb kommer att försvinna. Allt i jakten på att få ned kostnaden för produktionen. Men det kapitalisterna glömmer av är att robotarna kan aldrig bli bättre på människorna på att konsumera. Meningen med robotar är ju just att de inte behöver någon lön för att de inte behöver konsumera. Och kapitalisterna kan ju inte konsumera allt själva? En kapitalist kan kanske vilja vräka sig med 100 bilar, men vill hen verkligen ha en miljon bilar för sig själv? Det behövs en rask övergång till medborgarlön och ett säkrande av att staterna kan beskatta bolagen och aktieägarna när inkomstskatterna försvinner med jobben.
Vänsterblogg
