Miljardbesparingen på LSS – den liberala orättfärden

Enligt ett utredningsförslag. ska 3,3 miljarder kronor sparas på de handikappades stöd och assistans och genom att det införs en åldersgräns.

Detta brutaliserar det svenska samhället. Utredningsförslagets etter andas den nya svenska obarmhärtiga syn som Alliansen driver i sin regeringspolitik.
Inser inte den nya politikens liberaler den onda cirkeln? De gör människor förtvivlade. De kränker människors värdighet. skapar orättvisor och aggressivitet i samhället. De skapar högre kostnader i ohälsa och våld. Det är den orättfärdiga ekonomins sociala följder.

Regeringspartierna medverkar i denna destruktiva och ineffektiva utveckling för att sedan bekämpa det med en sönderrationaliserad vård och polisverksamhet.

Regeringens slår återigen på de utsatta i samhället som behöver all hjälp de kan få. Redan nu är situationen mycket svår för många handikappade.

Detta är inte ett steg i en utveckling av samhället. Ett samhälles existens bygger på att det är en mänsklig gemenskap för och med varandra.

Alliansens politik slår sönder och nedmonterar detta. Samhällena i världen blir allt mer fientliga mot människor och livet på jorden.

Miljardbesparingen på LSS är en sådan fientlig handling och är dessutom såväl direkt riktad mot en mycket utsatt grupp dels som mot Sverige som ett framtida samhälle.

Denna politik tillhör liberalernas bedrägeri mot Sverige.

Det här inlägget postades i Handikappfrågor. Bokmärk permalänken.

1 svar på Miljardbesparingen på LSS – den liberala orättfärden

  1. Christofer skriver:

    Jag håller med om detta. Det finns en trend.

    Länge levde tanken i Sverige om folkhemmet där samhället just var en gemenskap. I den tidigare reformpolitiken fanns en balans mellan samhällets sociala sektor och näringslivet som en försörjare för nationen. Nästan varje politiskt och ekonomisk steg som har tagits i världen sedan 70-talet och även i Sverige, sedan finanskraschen 1992, har lett till att resurser förts över från medelklass till överklass, från den offentlig sektorn till den privata och från fattiga länder till de rika länderna. Det sistnämda har gällt i århundranden.

    Polen och Sydafrika var länder som ville göra sig fria. Priset de fick betala var att de viktiga nationella tillgångarna som banker, gruvor, varv eller företag hamnade i utländska privata händers kontroll. Utan en egen nationell ekonomi fanns ingen väg till en suveränitet, frigörelse eller omfördelning av resurser för folkets bästa. Kina har nu ersatt planhushållningen med en marknadsekonomi. En elit har växt fram med fattiga i botten. Politiskt är Kina fortfarande en kommunistisk regim.

    Kapitalismen har nu fått ett nytt ansikte med de båda ytterligheterna i sig. Alliansen kallade sig för det nya arbetarpartiet i valet 2006. Det visar på liberlismens tvedräkt.

    Politikens historia visar sig också höra ihop med industrialismens historia och förstörelse.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.