Det absurda blir nästan komiskt. Simona Mohamsson vill göra Sverige till ett skatteparadis för miljardärer och fördubbla antalet miljardärer till 2036, trots att Sverige redan är ett av världens mest förmånliga länder för mycket stora förmögenheter. TV4, SVT och Sveriges Radio har rapporterat om Liberalernas mål om 1 000 miljardärer, och ekonomer har redan invänt att Sverige i praktiken har låga kapitalskatter och höga skatter på arbete.
Sjunkande produktivitetstillväxt med ojämlikhet och stress
Samtidigt har produktivitetstillväxten tappat fart under långa perioder sedan 1970-talets kriser och särskilt efter finanskrisen. Det borde säga något. Sverige blir inte rikt för att en liten grädda får ännu mer makt över kapital, mark och politik. Det är när staten satsar på nya innovationer också som tekniken och företagsamheten blomstrar. Sverige blir rikt när arbetare, arbetslösa, sjuka, fattiga och invandrade människor får trygghet, utbildning, bostäder, vård och arbete efter förmåga. De skapar efterfrågan, kompetens, omsorg, produktion och social stabilitet.
Vår stat med fiatvaluta har råd
En monetärt suverän stat behöver inte fjäska för miljardärer för att “ha råd” med välfärd. Den behöver styra reala resurser klokt, bekämpa flaskhalsar och hålla tillbaka privat maktkoncentration. Därför blir Liberalernas linje historiskt sorglig: partiet som en gång släppte fram Socialdemokraterna för att stärka demokratin skyddar nu ett SD-beroende högerblock och driver politik för ökade klyftor. Väljarna verkar inte jubla. I april 2026 låg Liberalerna kvar långt under riksdagsspärren, med 2,2 procent i SVT/Verian och 2,9 procent i Novus.
Att hjälpa de rika och straffa de fattiga
Komikern Jonathan Pie visar med träffsäker briljans i videon nedan hur Trickle-down economics med sitt mantra: ”Help the rich! Punish the poor!” inte fungerar. Trickle-down economics bygger inte en stark ekonomi och inte heller en stark välfärd. Enklare uttryckt, det leder till en mycket svår tillvaro för den som har allra minst.
Även många högpresterare i ett Trickle-down economics-samhälle får nöja sig med en tillvaro som poolskötare.
Ska våra samhällen växa och överleva i en tid med krig och annalkande/pågående naturkatastrofer satsa på
- grön teknik,
- jämlikhet
- underskottspolitik
- bra, billiga och vackra bostäder åt alla
- invandring för etikens och produktivitetens skull
- en progressiv och effektiv kriminalpolitik
- frihet under ansvar och välfungerande individer genom kollektiv trygghet
- offentlig sektor för köpkraften och sysselsättningen
- och forskning.
Thatchers reformer redan gjorda
Karin Pihl, ledarskribent på Göteborgs-Posten skriver i sin krönika att Thatchers reformer är redan gjorde. Det går inte som Truss gjorde i ett land med en hårt disciplinerad och utsatt arbetarklass säga att denna är lat och bara vill dricka öl och se på sport. Thatchers reformer är redan gjorda och idag krävs andra lösningar. Marknaden verkar vara trött på nyliberalism och nedsippringsteorin.
Mer svält levererar inte
På samma sätt är Reinfeldts reformer mest på ont för att svälta ut arbetarklassen och många akademiker till att ta de lägst betalda, tuffaste arbetena som finns redan gjorda. Det borde inte fungera samhällsekonomiskt för Kristerssons regering att svälta vanligt folk ännu mera. Det fungerar inte ens att svälta dem med försörjningsstöd.
Frihet, jämlikhet och bra arbeten åt alla som kan och välfärd åt dem med behov är svaret.
Det är ju inte tid att diskutera Thatcher och hennes proselyt Annie Lööf har avgått. Reinfeldt är lika död. Han fick inte ens bli ordförande i basketförbundet.
Snälla diskutera nutid!
Trickle-down economics är precis vad nuvarande regering driver på ett radikalt sätt och som Januariavtalet drev i mildare form innan dess.
One solution – Revolution!
Vidarutveckling är nu tfinanskapitalism skildras som en trojansk häst för att beskriva hur globalt kapital och finansiella intressen tillåts ta sig förbi samhällsbyggande, sociala skyddsnät och demokratiska murar